Vårsol och väpnat rån

Var hemma med Lilla A idag eftersom barnvakten blivit sjuk (vi har inte fått barnomsorg än) och eftersom solen sken och hon var väldigt uttråkad och otålig hemma i lilla garaget, valde vi att gå till Coop och handla mat och gunga. Coop har även ett litet fik, så jag passade på att ta en kaffe där medan jag gav Lilla A lite lunch. När vi satt där och myste kom en securitasvakt förbi med en värdeväska och jag funderade på hur utsatt man är i en sådan situation och att jag aldrig skulle vilja jobba på en värdetransport. Jag tänkte inte mer på det utan hamnade istället i ett samtal med en mamma från mammagruppen och hennes son som kom förbi. Plötsligt skriker hon ”Ett rån, värdetransporten blir rånad!” och kastar sig ned bakom sofforna på golvet med sonen i famnen. Jag fattade först ingenting utan börjar automatiskt dra i min dotter som sitter fast i barnstolen samtidigt som jag hör henne säga att det var en beväpnad man med rånarluva som sprang mot värdetransporten utanför. Jag dyker ner bredvid henne med Lilla A i famnen och förstår fortfarande inte trots att jag ser hennes oro i ansiktet. Folk går förbi och tittar undrande på oss utan att förstå. Tillslut inser killen bakom disken att det är på riktigt och stormar ut. Tumult uppstår när fler människor börjar förstå. Jag vet inte hur lång tid som går. Kanske 5 minuter, kanske en kvart. Men killen återvänder och säger att rånarna har åkt utan att lyckas. Polisen anländer. Avspärrningsband sätts upp. Journalister kommer dit. Min kompis förhörs. Vi går och gungar och sen går vi hem.

Först i efterhand, när allting var över och poliserna kommit inser jag hur farligt det faktiskt var. Att rånarna var beväpnade och att det faktiskt hade kunnat gå riktigt snett. Framför allt tror jag inte att jag fattade att sådant kunde hända mig. Jag bodde ju i ett skyddat litet lugnt bostadsområde. Långt från stan.

Bromsspår syntes efter flyktbilen på cykelvägen när vi gick hem. Jag är väldigt glad att de inte körde på någon som kom gående i den trånga passagen där. En cykel. Eller ett springande barn.

Det här inlägget postades i inrikespolitik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Vad tycker du om inlägget? Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s