Lycka är att gunga

När jag var liten älskade jag att gunga. Det fanns ingenting bättre i hela världen faktiskt. När jag var glad gungade jag. När jag gjort något bra, belönade jag mig själv med att gunga. När jag var ledsen drog jag mig undan andra och hittade en gunga att sitta och tänka på. När mina kompisar frågade vad vi skulle hitta på hade jag bara två alternativ – hitta på bus eller gunga. Jag kunde sitta i timmar och gunga, hitta på långa sånger med texter om mitt liv och gungan hemma i vardagsrummet fick syrran väldigt sällan låna. Därför är det inget under att min dotter gillar att gunga.

Så när jag både jobbat och packat inför flytten hela förmiddagen gick jag ut och belönade dottern med gungning. Det var första utomhusgungningen. Innan har hon bara provat sin hoppgunga och mammas och pappas starka armar. Men oj vilken lycka. Hon var så glad. Hon skrattade, kastade huvudet bakåt och bara njöt av fartvinden. Lilla A må vara lik sin far till utseendet, men hon är lika galen i att gunga som jag.

Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lycka är att gunga

  1. Z skriver:

    Men gud så sött barn..

Vad tycker du om inlägget? Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s