Lycklig och förvånad

I dag körde jag motocross för första gången sedan jag i juni förra året gjorde en vacker backflip och landade med svanskotan rakt på en kattskalle (tyvärr fick vi det inte på film, hade säkert fått några träffar på You Tube). Strax därefter blev jag gravid med Lilla A och då blev det inte heller mer åkande. Men i dag var det som sagt dags och jag var väldigt nervös. Dels var jag nybörjare när jag slutade, dels var det ett år sedan sist och dels har jag fortfarande ont i svanskotan (eller igen kanske man ska säga, efter förlossningen då den sannolikt bröts på nytt).

Skulle jag komma ihåg hur man gjorde? Skulle jag orka köra min lilla galna kawa Milou som gärna trilskas i uppförsbackar? Skulle jag vurpa och göra bort mig? Skulle jag vurpa och göra illa mig? Ja, frågorna var många. Men när jag väl körde igång och kom ut på banan kom det mesta tillbaka och trots att regnet gjorde banan gyttjig och hal och glasögonen totalt igenimmade så var det riktigt roligt att vara tillbaka på banan, i dubbel bemärkelse! Det gick inte fort och jag var väldigt vinglig i kurvorna, men efter några varv blev det lite som Lars Winnerbäck sjunger:

”Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad”

Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Vad tycker du om inlägget? Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s