Grattis på mors dag!

Jaha, då var det dags att skriva igen. Visst är jag en frekvent bloggare? Det bara dundrar in inlägg efter inlägg. Haha!

Allvarligt talat så har det varit ett under att jag kom på att skriva idag. Det senaste året har varit stressigt, upptempat och fullständigt underbart! Mitt liv har helt vänts på ända:

Man blivit stockholmsbo (nej, jag sa inte fel, jag är lundensare inte stockholmare) för det första. Hur hände detta? Jo Johan hände, en dag i juli. En AfterWork på Lensway (mitt sommarjobb i Stockholm) som gick helt amok. Vi klickade direkt. Men med åldersskillnad och 60 mil mellan bostäderna var det inte ens tanke på att vi var annat än vänner…. tills vi hade Skypat varandra flera timmar om dagen i två månader. I oktober var vi inte längre singlar (något som ingen av oss var särkilt bra på i alla fall). Sen gick allt superfort. Jag lärde känna Johans tre underbara barn (de är 10, 8 och snart 6 år), flyttade till Stockholm i december, slutade plugga och började jobba i januari, bytte jobb i april och blev sambo… och här är jag nu. En informationsadministratör på danska informationsavdelningen på Studentum med tre silverbarn (6-åringens påhitt), sambo och ett lyckligt liv!

Så varför denna rubrik? Jo, jag har ju som sagt gått och blivit silvermamma, en inte alltid så lätt uppgift. Men igår gav det avkastning. Efter en dag med solsken, biobesök (Indiana Jones) och städning i trädgården kom tre små barn fram till mig med blommor i händerna, tillsammans med en egentillverkad låda med ett T på. I lådan låg små chokladhjärtan. I kör ropar de ”Grattis på morsdag!!” Åååh, jag bara smälte. De tyckte att en silvermamma också ska bli firad… wwwwuuuääääh så sött. Vem hade trott att jag skulle gå och bli trebarns-silvermamma och dessutom tycka det var ganska kul? För ett år sedan var jag singel och galen i Paris. Ack ja, min dag blev i alla fall helt klart minnesvärd.

Appropå det, för nån vecka sedan hade S sagt till sin mamma, dagen innan de skulle hem till oss, att ”nu behöver jag inte sakna dig lika mycket mamma, för Towe har lika mysigt hår att gosa med som du.” Haha! När jag först hörde det tänkte jag… Yikes! Jag kommer få en hater-mom on my neck. Men sen fick jag veta att det faktiskt var deras mamma som berättat det, skrattande, för Johan. Puh, det är ett accepterande om nått.

Nog om barn och blöjbyten… läste om en stackars liten knähund idag som inte fick någon vård för att försäkringsbolaget vägrade betala. Orsak: Matte tecknade försäkringen dagen före Chorty bröt benet och därför var hon tvungen att bevisa att hunden verkligen bröt benet efter att hon tecknat försäkringen. Jag förstår försärkingsbolaget, det låter lite märkligt. Men ärligt talat, hon har doktorsintyg på att hunden bröt benet dagen efter, vad mer krävs? Videobevis när hunden bryter benet och matte håller upp dagens tidning samtidigt? Operationen kostar 20.000 kr, något som matte inte har råd med enligt Metro. Därför har hunden nu fått smärtstillande i flera dagar. Men snart orkar hon inte bråka längre och börjar överväga avlivning om hon inte kan betala. Hur kan man vara så inhumana? Ärligt talat… Skärpning Agria! Det där är inte OK!
» Läs artikeln om Chorty här

Nu har jag spytt galla tillräckligt, tål inte djurplågeri och idag tar Agria priset för det! Om jag har fel vill jag väldigt gärna ha en bra förklaring till varför man valt att misstro ägaren.

Back to work, lunchen är över. Kanske kanske tar det inte lika lång tid innan jag skriver igen.

Det här inlägget postades i Familj & relationer, Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Vad tycker du om inlägget? Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s