Min favoritmat (utöver biffsallad som jag fortfarande inte fått en tillräckligt bra bild för att dela med mig av på bloggen) är tapas. Det är enkelt att variera och man kan äta vad man gillar. Så ikväll när Johan kom hem med lite blandade godsaker till tapas blev jag väldigt glad. Goda ostar, lufttorkad skinka, tapenade, salsa Arrabiata, bake off-bröd, salsiccia, smördegstornados med diverse kryddor och jordgubbar. Mums! Några glas mousserande blev pricken över i på en mysig tapaslördag.
Ni som följt min blogg har kanske läst mitt recept på laxsallad tidigare. Den här salladen är gjord på nästan samma recept, men den här gången har vi skippat paprikan och istället haft i några bitar jordgubbar och vattenmelon samt några kuber på gårdagens surdegsbröd som vi har stekt i smör, olivolja och lite kryddor. Det blev riktigt gott! Till salladen drack vi ett fruktigt Sancerre Blanc från Verdigny (Sauvignon) som vi fått av Johans bror. Mycket gott och passar till fisk, skaldjur, vitt kött och varma sommarkvällar.
När man som vi bor i en halvfärdigt hus blir det ibland lite ad hoc med vissa saker. Som matlagning. Speciellt när man är hungrig och trött. Idag kopplade vi lite provisoriskt in spisen i det nya huset och lade den ovanpå bänkskivan så vi slapp springa mellan garaget och huset med tallrikar och matvaror. Så ännu en ”första” är avverkad: vår första middag lagad i huset. Det blev dock en enkel pasta med olivolja, vitlök, chili och parmesan. Ja, jag vet, presentationen är inte den bästa, men gott blev det och väldigt lättlagat. Nästa gång kanske vi har lyckats såga hålet till spishällen också.
Sen i februari har jag jobbat på en projektanställning på ATV som har kontor på Österlånggatan i Gamla stan i Stockholm. På hörnan i byggnaden intill kontoret ligger ett café som heter Café Stiernan som serverar sallader, kakor, kaffe och en supergod nudelsoppa. Soppan består av sesamvänd spenat, böngroddar, äggnudlar, morötter, vårlök, ägg, buljong och ett val mellan kyckling, tofu, biff eller skaldjur. Kostar 95 kr men det är en rejäl portion och smakar fantastiskt.
En gång om året, sedan långt innan jag föddes så har min släkt ätit en jullunch (dansk julefrokost) ihop på juldagen. Olika människor har kommit och gått, maträtter har tillförts och tagits bort och platsen för mötet har varierat. Men traditionen har bestått och någon gång under min uppväxt blev det även tradition att min mor skulle hålla i festligheterna. Människorna som utgör kärnan är numera ungefär de samma – min mamma med man, barn och barnbarn och hennes syster med man, barn och barnbarn. På grund av olika omständigheter, som mest beror på att jag och mina syskon flyttade till Stockholm blev julefrokosten svår att hålla på själva juldagen. Så de senaste åren har den flyttats runt lite under våren till en påskefrokost, pinsefrokost och i år en midt-emellem-frokost den 29 april.
I år var jag sjuk och hade i princip bestämt mig för att stanna hemma och missa frokosten för första gången sedan jag föddes, men så lyckades min syster övertala mig genom att erbjuda full markservice till mig och min dotter under hela bilresan ned. Det blev många jobbiga timmar både ned och hem men det var det värt för en härlig och efterlängtad helg i Skåne med julefrokost, försenad påskäggsletning, sommarvärme i trädgården, Lions ankrace i downtown Södra Sandby och mösspåtagning i Lund!
Vi har sedan i januari sovit på en 120 cm skummadrass på golvet eftersom våra sängar var för stora att få upp på loftet. Endast barnens 80-sängar kom upp för trappen. Och innan dess fick vi låna andra människors sängar i olika konstellationer sen i oktober då huset revs. Men nu, när vi så sakteliga börjar flytta in i vårt nya hus tänkte vi satsa på en ny säng. Det ska bli väldigt välkommet att få sova i en skön säng.
Vi bestämde ganska tidigt att vi gärna sparar in på kostnader på andra ställen för att få råd med en lite skönare och bättre säng. Så igår, efter att ha provlegat olika modeller och prisklasser köpte vi sängen som varit på reklam ett teg på teve och faktiskt var väldigt prisvärd. Det blev en Cue från Kungsängen med mörkgrått tyg för 19.990 kr (ord. pris 34.990). I produktbeskrivningen står det ”Cue Continental är en kontinentalsäng med extra tjock vändbar madrass med zonindelad pocketresår som är mjukare vid axlarna för maximal följsamhet. Tack vare zonindelningen går det att få upp till 8 olika komfortmöjligheter i samma säng. I botten ligger ytterligare en pocketresår i kombination med bonellresår för en stadig grund. Stentvättat möbeltyg med vintagekänsla ger sängen en personlig karaktär. Överst ligger en bäddmadrass med kärna av Talalay-latex som ger optimal tryckavlastning och en ventilerande sovkomfort som består.” Huvudgaveln och sängbenen gör vi själva.
Så snart får vi sova i en superskön (jättedyr) säng tillsammans för första gången på mycket länge. Enda problemet är att vi missade att det såklart är lång leveranstid på den eftersom den görs på beställning. Till 11 juni måste vi vänta. Hett tips till er andra sängköpare: var ute i god tid innan ni behöver den!
Njuter av vädret, sällskapet, ledigheten och skidåkningen i Ramundberget. Första semestern på tu man hand utan Lilla A. Vi saknar och njuter på samma gång.
Glad påsk önskar vi från ett soligt Ramundberget!
Livet är bra härligt ibland!
Detta inlägg skulle egentligen ha kommit igår, men på grund av rånförsöket, blev det ett inlägg om det istället. Men det hindrar ju inte att bilderna kommer upp idag. Så här kommer lite härliga vårbilder.
Var hemma med Lilla A idag eftersom barnvakten blivit sjuk (vi har inte fått barnomsorg än) och eftersom solen sken och hon var väldigt uttråkad och otålig hemma i lilla garaget, valde vi att gå till Coop och handla mat och gunga. Coop har även ett litet fik, så jag passade på att ta en kaffe där medan jag gav Lilla A lite lunch. När vi satt där och myste kom en securitasvakt förbi med en värdeväska och jag funderade på hur utsatt man är i en sådan situation och att jag aldrig skulle vilja jobba på en värdetransport. Jag tänkte inte mer på det utan hamnade istället i ett samtal med en mamma från mammagruppen och hennes son som kom förbi. Plötsligt skriker hon ”Ett rån, värdetransporten blir rånad!” och kastar sig ned bakom sofforna på golvet med sonen i famnen. Jag fattade först ingenting utan börjar automatiskt dra i min dotter som sitter fast i barnstolen samtidigt som jag hör henne säga att det var en beväpnad man med rånarluva som sprang mot värdetransporten utanför. Jag dyker ner bredvid henne med Lilla A i famnen och förstår fortfarande inte trots att jag ser hennes oro i ansiktet. Folk går förbi och tittar undrande på oss utan att förstå. Tillslut inser killen bakom disken att det är på riktigt och stormar ut. Tumult uppstår när fler människor börjar förstå. Jag vet inte hur lång tid som går. Kanske 5 minuter, kanske en kvart. Men killen återvänder och säger att rånarna har åkt utan att lyckas. Polisen anländer. Avspärrningsband sätts upp. Journalister kommer dit. Min kompis förhörs. Vi går och gungar och sen går vi hem.
Först i efterhand, när allting var över och poliserna kommit inser jag hur farligt det faktiskt var. Att rånarna var beväpnade och att det faktiskt hade kunnat gå riktigt snett. Framför allt tror jag inte att jag fattade att sådant kunde hända mig. Jag bodde ju i ett skyddat litet lugnt bostadsområde. Långt från stan.
Bromsspår syntes efter flyktbilen på cykelvägen när vi gick hem. Jag är väldigt glad att de inte körde på någon som kom gående i den trånga passagen där. En cykel. Eller ett springande barn.
När man är sjuk har man god tid till att fundera och filosofera. Och ibland, mellan febervågorna när känner man sig lite mer kry kan det vara bra att ha bloggverktyget till hands i telefonen. Som i dag då dessa funderingar, som baseras på en rolig twitterkonversation, kom upp i skallen.
Igår var det Internationella kvinnodagen. En dag som ska uppmärksamma ojämställdhet världen över. Dagen kom till 1910 för att visa på de orättvisor och övergrepp som kvinnor utsätts för över hela världen. På den tiden hade kvinnor inte ens rösträtt i de flesta länder. Givetvis har dessa ojämställdheter jämnats ut i många länder, men i många länder används fortfarande kvinnor som ett redskap eller en ägodel som mördas, våldtas eller utnyttjas av män. Var tredje kvinna utsätts någon gång i sitt liv för ett sexuellt övergrepp i världen, varje dag mördas 10 kvinnor i Brasilien, de flesta av män de känner och i Ryssland finns det ingen lag mot våldtäkt inom äktenskapet och bara i Sverige importeras 400-600 traffickingoffer varje år (en del av dem även barn). Ja, listan är lång.
Därför tycker jag det är anmärkningsvärt när folk tycker att dagen kan jämföras med kanelbullens dag, när dagen slutar handla om att uppmärksamma diskriminering och börjar handla om att ge frukost på sängen, eller när flera män tyckte att de blev diskriminerade för att de inte hade en mansdag, vilket de i och för sig har. Självklart ska jämställdhet vara ömsesidigt, det är inget att orda om. Diskriminering är fult oavsett vem som utsätts för det och jag tycker minst lika illa om de kvinnor (och män) som tycker att män är sämre som dagispersonal eller när staten gynnar modern i en vårdnadstvist just för att hon är kvinna. Men anledningen till att männens dag kanske inte blivit så stor är för att den inte behövs i samma utsträckning? När män lider eller blir orättvist behandlade är det sällan på grund av att deras kön. Det är där skillnaden finns. Igen, oavsett vem som kränks, misshandlas, förföljs eller mördas är det givetvis fel, men ska man sluta göra något åt det för att det finns många som utsätts? Ska man sluta jaga kvinnoförtryckare för att det finns barnmisshandlare, rasister och djurplågare?
Jag tycker dessutom sällan att det är de män som faktiskt blir diskriminerade som ropar högst i dessa debatter. Nej, det är oftast de medelålders män med som arbetar i en mansdominerad bransch och som sannolikt själva kallar sina kvinnliga anställda för lilla fröken när de inte håller med eller som hellre arbetar med andra män och som för allt i världen inte kan se bortom sin egen näsa. Det är lika sällan dessa män ropar för att de faktiskt vill stötta de män som blir utsatta för könsdiskriminering. Det är mest för att de stör sig på att kvinnor inte rättar in sig i leden. De som hyschar på den kvinnliga kollegans invändningar mot ett förslag, och som sedan tycker samma förslag från en manlig kollega är fantastiskt bra och innovativt.
I går ifrågasatte jag en sådan man för att han kände sig diskriminerad då det inte fanns en mansdag. Det konstruktiva svaret jag fick var Fruntimmer!! När jag sedan frågade varför han blev arg bara för att folk inte höll med om hans uttalande svarade han att han inte har sans för fundamentalister. Haha, jag har nog faktiskt aldrig kallats för fundamentalist förut och tror inte de som känner mig ser mig som en rabiat feminist. Däremot står jag upp för orättvisor, säger ifrån när jag tycker någon blir felaktigt behandlad och jag har svårt för människor som vill att jag ska vara tyst eftersom den värld de lever i passar just deras intressen bäst. Men om det är att vara fundamentalist. Ja, men visst, då är jag väl det då.
Dansk lundatjej som blivit stockholmsbo. Bor med min man och vår dotter Lilla A samt halvtid med mina tre bonusbarn. Arbetar med digital marknadsföring och sociala medier. Läs mer om mig genom att klicka på bilden ovan
